Alma Adlerberth skriver om sin far Anders Adlerberth 1831-1900 Min far, Anders Adlerberth, född 1831, var den första i släkten som under sin studietid tog sig namnet Adlerberth. Enligt vad han själv talat om, tog han namnet Adler för att stadfästa och bekräfta härkomsten. Tillägget "berth" var ett förslag som hans lärare, en professor vid universitetet, gjorde honom, såsom ett minne av hans avlidna moder som hette Bertha. Så blev det Adlerberth med h, eftersom Bertha på den tiden skrevs med h. Efter studentexamen 1856 tog han endast kameralexamen, en universitetsexamen som åren 1800 - 1863 krävdes för inträde i kamerala ämbetsverk. Omedelbart efter denna examen erhöll han anställning som sekreterare vid Stockholms Kammarkollegium. Där stannade han till 1867 då han blev länsman i Uddevalla under åren 1867 - 1871. Men Skåne drog! Han trivdes aldrig i Uddevalla. Det var inte samma luft som där som nere på Skåneslätten. Med sin familj, där var nu tre barn, återvände han till "stenarna" där han som barn lekt och satte upp en juridisk byrå i Trelleborg och slutligen i Malmö, där han dog 1900. Han var en ovanligt lugn och harmonisk människa. Ingen har någonsin hört honom säga ett hårt ord. Att han skulle brusa upp och bli häftig tyckte man var en omöjlighet. Tyvärr har inget av hans barn ärvt hans sinnelag. Hans stora hobby var att spela gitarr. Mitt vackraste minne av honom är när han i skymningen tog fram gitarren, spelade och sjöng "Vintern rasat", "Fall lätta snöflock fall", "När månen vandrar på himlen blå" m.fl. gamla folkvisor med oss barn omkring sig. Han uppnådde så stor skicklighet i gitarrspelning att han t.o.m. gav lektioner häri. Ja - han var lugn och harmonisk, men så hade han heller aldrig prövats av sjukdom. Han dog vid 69 års ålder, hade aldrig varit sjuk och med alla sina tänder friska i behåll. Vad tandvärk var visste han inte. En ha varit hos gamle vän och studentkamrat doktor Kristell i Trälleborg. Fotvandringar och långpromenader hörde också till hans hobby.